Sov Gott Misan 12/8-2010
Nu har du somnat in för gott.
Du har levt i hela 21 år, så du var gammal, men alltid så pigg och glad.
Jag kommer än idag ihåg den dagen min moster ringde mig och sa att jag fick hämta hem dig. Jag var så glad. Jag tyckte det tog så lång tid innan vi väl kom ut och fick hämtat dig.
Väl hemma så sprang du runt och lukta på ditt nya hem, hos oss, där du skulle bo i 21 år.
När du var liten så kunde du hoppa upp i soffan men när du skulle ner så sprang du bara från ena sidan till den andra för du kunde inte hoppa ner, det var för högt. Vi skratta åt dig. Det såg roligt ut.
Du har aldrig varit någon kise som lekt med leksaker. Vi kunde köpa små möss och annat smått till dig men kastade man det till dig så kolla du på en precis som om man va dum i huvudet, om vi ville kasta det till dig fick vi själv hämta det igen och igen.
Det enda du tyckte var roligt när man drog fingrarna på golvet så du kunde leka med en.
När jag flytta så ville jag inte flytta med dig eftersom du var gammal, jag ville inte flytta på dig så du fick bo kvar hos mormor och morfar men du var endå MIN katt, min ögonsten, mitt allt.
Du har alltid varit frisk, aldrig varit sjuk eller utsatt för något speciellt. Du skada dig en gång när du var liten men det läkte av sig själv.
De senaste två veckorna var de enda man märkte på dig att du börja må dåligt. Du har alltid varit lugn och lätt att ha att göra med, du var alltid så duktig, spec när man klippte klorna på dig, du satt fint tills du var klar. Kelen var du också, du kunde ligga i ens knä hur länge som helst och bara mysa.
Igår var vi hos veterinären och prata om dig, vad som kunde vara fel på dig. Vi valde att göra en undersökning på dig, skulle dem säga att det inte fanns så mkt att göra så skulle du få somna.
Idag 15.10 var vi hos veterinären med dig. Dem kände och kollade på dig. Dem sa att dem aldrig varit med om en fin liten kise som du som hade blivit så gammal, 21 år.
Men du har haft det bra, ett underbart liv. Aldrig klagat.
Dem kunde nästan konstatera att det var dina njurar som börjat lägga av, dem kände att det kunde vara en tumör i buken.
Vi bestämde att du skulle få somna in. :(
Då kom tårarna på mig.
Du har aldrig lidigt, så det skulle du inte behöva nu i heller. Du har levt värdigt då ska du få somna värdigt också. Medans du är friskt nog i både huvud och kropp.
Du fick sömn medel först, du somnade i min famn, efter ett tag så satte dem andra sömnmedlet på dig, det dröjde inte länge för än ditt hjärta sluta slå.
Vi, jag och mormor, var hos dig ett bra tag innan vi lämna dig i trygga händer.
Men du somnade in i min famn, i din mammas famn. Det kändes tryggt att du fick somna tätt intill mig. Att jag fick känna din värme intill mig, att få känna ditt hjärta intill mitt. Att få känna att du andades på mig när jag pussa på dig, känna din värme när jag kramade dig.
Nu sover du gott. Om ca en månad så får jag hem dig igen. Du ska nog få bo hemma hos mig och vaka över mig och casper tills jag hittat en fin plats åt dig.
Zingo springer och letar efter dig hemma, inte så konstigt.
När jag hämta honom innan så gick jag och kolla om du var där, vid din mat eller om du låg under tv bänken som du brukade eller på stolen, men icke. Då kom tårarna på mig.
Hela kvällen har tårarna bara runnit ner för min kind, jag har kollat på fotona på dig. Som jag saknar dig Misan.
Så liten och så nätt och fin men så STORT tom rum.
Du kommer för ALLTID att leva kvar i hjärta och minne. Där kommer jag alltid att bevara dig och inte släppa taget. Du gav mig så mkt, så mkt lycka och så mkt kärlek. Därför var det så värt det att ha dig de åren vi fick ha dig fast att vi visste att det inte skulle vara för evigt. Men du gav så mkt kärlek och värme.
Detta är så himla jobbigt, tårarna bara rinner men jag tänkte på dig, jag ville inte utsätta dig för en massa prover, jag ville du skulle somna värdigt, och det gjorde du. Lungt och stilla flög du iväg till din himmel. Där vi träffas när det är dax för mig.
Sov gott min fina och bästa vän, Min fina Kise, min ögonsten, mitt allt, MIN Misan.
Jag Älskar Dig
Sov Gott Hjärtat <3
Vad jobbigt! :( Men otroligt att hon blev 21 år! Och sen tycker jag det är fint av er att låta henne somna in utan att försöka dra ut på tiden, det blir ofta så fel då. Jag var ju hos Madde hela tiden, precis som du skriver här att du var där hela tiden och jag vet hur det känns, det var gott och fruktansvärt ont på en och samma gång. I dag är jag jätteglad för att jag stannade kvar tills hon hade tagit sitt sista andetag. Stor kram!
Du skriver fint stumpe. Hon var världens finaste katt vår lilla "Misegris". Saknar henne jättemycket. Vet inte hur många gånger jag sagt hennes namn. Men jag vet att hon har det bra nu där hon är. Tårarna bara kommer när jag tänker på henne. Men jag vet att det finns snälla människor som tar hand om henne uppe i himlen. Sov Gott Misan kommer att sakna dig här. Älskar dig
Hahaha! OM jag hade kunnat, hade jag påverkat La-hem, men jag tror nog inte de lyssnar på mig. Då hade jag nog själv fått lägenhet fortare. Jag höll på i närmare 2 år innan jag fick den jag ville ha. Men jag håller tummar och tår för att lägenheten blir din. Dessutom är det ju bra för Casper? Då känner han igen sig lite? ;)
Casper: Jag saknar dig också. Har tänkt flera gånger att jag skulle ringa matte och fråga om att ta med dig på en långpromenad, men så har det kommit något i vägen. Ibland blir jag till ex slö och giter inte gå en promenad ändå och andra gånger så glömmer jag bort det medan jag gör annat. Synd, för som sagt så saknar jag dig med. Säg till matte att det bara är att ringa när du behöver få lite andrum från henne. :D
PS! En tjej ringde i dag och var här nyss och tittade på lägenheten. Hon har sökt treor i Sandvången i ett år. Jag tänkte du ville veta, då vet du ungefär hur lång tid det kan ta. KRAM
Hej cilia, ja visst saknar de djur som man haft,de lever ju fortfarande för de ä r saknade...
kram ullisen
Sv: Hahaha, ja - Leif är nog inte den enda som Madde slepade med sig ut i vattnet. Hon drog en kompis av mig iväg på samma sätt. Och att försöka få henne att gå fot långsmed havet var omöjligt. Jag har en del foton på henne när hon badar, simmar och dyker. Och du har rätt, det var inte bara svansen som visade glädje, det var hela kroppen. "Pratade" gjorde hon också. Hon har det nog toppen där i hund-himlen ;), äter massor och springer lös hela tiden. Kram
